Drömmens verklighet

Drömmens verklighet

Att förverkliga sina drömmar

Jag tror att många av oss inget hellre vill än att förverkliga och leva sina drömmar. Men när vi väl fantiserar om att åka den där långresan eller köpa det där huset med havsutsikt så kommer det en tanke som känns större än att bestiga Mount Everest. Varför är det så? Varför tillåter vi oss att drömma iväg för att sedan tynga ned oss med hinder, blockeringar och en förklaring om att det inte går… innan vi ens har försökt? Varför ens drömma om det ändå inte går att uppfylla dem? Eller går det att drömma och sedan förverkliga dem?

Min egen resa i drömmarnas land började med att jag behövde finna mina drömmar. Vad var det jag ville bli som liten? Vad drömde jag om som barn? Mina intressen och drömmar låg i att skriva, måla, leka, skratta och att vara fri. Jag tyckte om att skapa, prassla med papper och att klippa och klistra. Att vara med djur, springa i skogen och bada i sjön. Jag trivdes när vi hade temadagar i skolan, när jag hälsade på min mormor och när familjen var på landet. Jag kände mig fri.

Mina drömmar min verklighet

Min dröm är att känna en inre frihet i att leva som jag själv önskar och vill. Jag vill känna mig fri i själen och skapa av fri vilja. Så en dag tog jag beslutet att skapa ett liv i helhet. Ett liv där det är jag som avgör vilka arbetstider jag är tillgänglig, hur mycket pengar jag vill tjäna och hur lång semester jag själv vill ha. Sååå… hur uppfyller man en sådan dröm?

Balansgång
Små steg blir till slut ett helt kliv över tröskeln. Det gäller att utnyttja min viljas egenskaper och samtidigt hålla balansen när jag gör det. | bildkälla: Pixabay.com

För mig handlar det om kunskap och att lära känna mig själv. Om jag ändå gick och vantrivdes på mitt arbete där jag kände mig kvävd och understimulerad, vad var det då som gjorde att jag stannade kvar? Min Mount Everest tanke var rädsla. Jag var rädd för att hamna i ekonomisk kris, att inte kunna tjäna egna pengar, att inte duga och att inte ha ett egenvärde. Så jag kämpade på med ett liv där jag tryckte ned mig själv och tillät jag mig drömma bort så “var det ändå ingen idé” – dessa drömmar var inte till för mig.

Men drömmar har en tendens att ändå visa sig i det lilla och efter ett tag började jag märka att tanken på ett liv i helhet helt plötsligt hade blivit verklig. Jag har styrt om hela mitt liv genom att bryta invanda tankemönster och rädslor. Självklart finns rädslor kvar men de styr mig inte längre och jag lever ett liv som jag själv bestämmer över. Jag skapar, klipper och klistrar, lever med katter, bor vid vatten och har skogen in på knuten. Och jag tillåter mig drömma fler drömmar utan att känna att jag inte är värd att drömma. Nästa dröm är ett körkort.

Sat Nam,