Inre harmoni

Inre harmoni

Människan har en inneboende längtan till att finna och leva efter sitt autentiska jag, känna inre harmoni.

Inre harmoni, att göra sin Sadhana helhjärtat leder till något som kallas för Aradhana; ett tillstånd där man bemästrar något med sin vilja och fulla kraft. Man får kontakt med sitt universella Själv och börjar bli medveten. När den kontakten är upprättad och med fortsatt hängiven Sadhana leder det till Prabhupati; mästare över Sadhana, mästare över den universella viljan och förening med självet kan uppnås.

Att utvecklas som människa kan påbörjas via en livskris eller annan konflikt. Vid dessa händelser uppkommer behov och egenskaper som behöver harmoniseras inom det personliga självet för att sedan upphöjas till det transpersonella-universella Självet. Jag ser dessa händelser som cirkulära, när en egenskap harmoniseras med en annan så uppkommer ett djupare behov som sedan i sin tur behöver harmoniseras. Det är som att skala en lök. Jag medvetandegör min inre känsloprocess för att kunna nå acceptans och gå mot en meningsfull tillvaro.

När jag är i harmoni är jag i mitt autentiska jag.

Psykosyntesprocessen

Inom psykosyntesen ser man det som en process, ofta med en konflikt påbörjad inom en själv; när jaget närmar sig de underliggande behoven i ens undermedvetna. Harmonisering påbörjas sedan inom det personliga självet och sedan mot det transpersonella-universella Självet. Att utföra Kundaliniyoga, är idag mitt sätt att harmonisera min känsloprocess. Jag kan inte undkomma mig själv och behöver känna in hela mig. Ju mer jag gör min Sadhana desto mer harmoniserad blir jag i mitt inre.

Att lära känna sig själv kräver mod och ibland vägledning och stöd. Själv har jag tagit coachingsamtal och gått i terapi för att få hjälp med att se helheten och komma till acceptans för att kunna skapa min meningsfulla tillvaro. Jag har gått från ett kaosartat nuläge till en harmoniserad och kreativ tillvaro, vilket ger mig livsglädje.

Sat Nam,